Alice perspektiv

Vet inte hur många dygn jag hade spenderat på sjukhuset vid det ä här laget, eller var det veckor? Vet inte riktigt. Men det kändes som år, bara sittandes där bredvid Zayn utan att veta om han kommer bli okej, om han ens kommer vakna. Det var som en kniv i bröstet. Varje gång jag slumrade till och vaknade upp igen hoppades jag med varje kroppsdel att allt var en dröm och vi låg hemma i våran nya säng. Men nej. Jag kände mig så ensam och vilse utan honom.
- Alice are you sure you don't want anything to eat, because you know you have too sweetheart.
- I know Louis, I can go get something need to stretch my legs anyway.
- I can go with you, yeah?
- Yeah.
- I'll be back soon baby.
Jag kysste Zayn försiktigt i pannan, ställde mig upp och Louis kramade om mig. Jag pressade mitt ansikte i Lou's tröja. Det var skönt att alla var där, även om det inte konstant var på sjukhuset men runt om mig. Liam och Danielle hade till och med kommit med alla deras barn som fe sötaste barnen i världen.
Louis lade sin arm om mina axlar och jag satte min runt hans höft och vi gick iväg mot kafeterian.
Där satt Harry, Liam, Niall och Elin.
- Hey.
Alla svarade med ett enkelt hej i kör. Jag gick iväg och köpte mig en macka och mån dricka och satte mig sedan ner vid bordet där alla satt.
- Where is Frida and danielle?
- they took the kids over to your house, they needed a nap. Sa Liam och log.
- Okay. Jag log tillbaka och började äta på min macka. Vi alla småpratade lite grann, och snart satt bo där och skrattade allihopa. Det kändes bra, det kändes som förrut när vi inte bodde i Australien, då spenderade vi så gott som varje dag tillsammans allihopa.
- I'm really Happy that you guys are here, it kinda feels like back in the days.

Vi satt ocg pratade i nästan en timme. Även om det var skönt att inte tänka så mycket på att som hänt med Zayn, så låg det ändå där, alltid i tankarna. 

- Sorry guys but i gotta go and see how Zayn is doing.

- Yeah of course.

- I'll come with you. Sa Harry och ställde sig upp brevid mig.Han la en hand runt om mig.

- It's going to be okay sunshine. And no matter what you always have us right here.

När vi kom till Zayns rum var det så många sjuksköterskor där inne så vi kunde knappt komma in i det lilla rummet. När jag ställde mig på tå kunde jag entligen se lite. Och det jag såg var en brunhårig ofixad kalufs som jag skulle vetat vems det var, när som helst vart som helst.

- ZAYN! 

Jag trök mig in i rummet men en stor sjukskötare som var en man som var lagom kraftig tog tag i mig och lyfte ut mig.

- PUT ME DOWN! FOR CRYING OUT LOUD I NEED TO SEE MY BOYFRIEND!

Jag stretade emot allt jag hade men kom ingen vart. 

- I'll let you in when you're allowed to go in, okay?

- Fine! Now let me down...please.

När han satte ner mig så gick han tillbaka in till Zayns rum medans allt jag såg var människor i blåa och vita kläder. Jag kollade på Harry som stod och jag lovar han var på gränsen att bryta ut i garv. Jag log för mig själv och kollade mot utgången och gick mot dörren. När jag kom ut så regnade det ordentligt men jag brydde mig inte. Jag drog upp cigarett packetet och skrattade för mig själv. Det var Zayn som fick mig att börja, den jäveln. Jag kände att jag hade ett flin på läpparna men brydde mig inte. Jag satte cigaretten mellan läpparna och tände den.